nappflaskaDet är ganska lätt att bli fast i en generation och i ett läge som är som det alltid har varit. Jag har två syskon, en äldre bror och en äldre syster, så jag är alltså yngst i familjen. Det har också betytt att jag har varit den som setts som barn längst, även fast jag är vuxen nu. På ett sätt har det varit lite förnedrande, att jag inte likställs med mina övriga syskon, men det har samtidigt också varit omhändertagande då jag har fått mest uppmärksamhet från både mina föräldrar och mina syskon. Men den relationen har helt kommit att förändras nu.

Det är nämligen så att min storasyster har blivit mamma, och det är alldeles uppenbart så att det förändrade stämningen i familjen. Helt plötsligt ser jag hur min mamma och pappa återgår till att vara de omhändertagande småbarnsföräldrarna som jag kommer ihåg att de har varit, skillnaden är nu istället att deras kraft och energi är riktat mot sitt barnbarn. Även min bror är mycket glad över att ha blivit morbror och jag tror att det har fått honom själv att inse att det snart nog är dags för honom också.

Själv har jag inte fått några pappakänslor. Jag kan förstå det med min bror, eftersom att han har varit gift i tre år nu, men för egen del så ligger det långt fram i tiden. Först och främst så måste jag ju hitta någon att dela mitt liv med. Men självklart är jag ändå glad för min systers skull. Jag vet att hon kommer bli en bra mamma, för hon tog hand om mig och mig bror på ett mycket bra sätt under våra yngre år. Det ska bli spännande att se min systerson växa upp, och förhoppningsvis kan jag också bli pappa någon gång i framtiden.