Musik är något opersonligt samtidigt som det är det mest personliga du kan tänka dig. Det är en del av livet vi alla behöver på något sätt, i olika delar av våra liv. Musiken är på ett sätt något som sätter ljud på en situation du inte själv kan förklara, samtidigt som det enbart kan vara något du tycker är roligt, spännande och livfullt. Det går alltså att tillskriva musik väldigt många egenskaper och det spelar egentligen inte någon roll om något är kommersiellt eller okänt, det är känslan som musiken ger dig som är det allra viktigaste. Musiken är, oavsett genre, till för alla och alla har rätt till den.

Det var det allra finaste med Krokstrandsfestivalen. Den känsla av fullkomlighet som den gav mig i form av musik som jag tycker är rolig, sorglig, underhållande och samtidigt väldigt berörande. Jag älskar att hänge mig totalt åt musik och en artist, och när jag lyssnar och beskådar artisten skapar jag mig ett personligt band mellan mig och artisten. En relation som inte artisten känner till, men som mycket väl kan växa till att bli en av de viktigaste relationer jag någonsin haft. Det är inte svårt att förstå människor som blir helt eld och lågor över vissa artister, för det är lätt att hitta saker att identifiera sig med, framför allt hos vissa artister.

Musik ska helt enkelt vara tillgängligt för alla och genom festivaler, som Krokstrandsfestivalen, ges människor en annorlunda musikupplevelse, något som är någonting annat än att lyssna på en skiva eller radio. De får en fysisk representation av musiken, där musikens vibrationer kan få hjärtat att slå ett extra slag.