ljusshowDet finns något alldeles speciellt med en festivalstämning. Det är ett avbrott i vardagen, som vi människor behöver. Där våra rutiner, frivilligt eller ofrivilligt, bryts och där vi inte längre kan göra precis som vi har gjort under övriga delen av året. Det är ett avbrott som är nödvändigt, för ibland måste man leda hästen till vatten. Det betyder alltså att många behöver tvingas upp ur sina soffor, från sina vardagliga liv och måsten. Det måste till något som får oss att röra på oss, reagera eller agera, som i slutändan visar sig vara bland de mest minnesvärda och värdefulla tiderna på året. Precis så var det när Krokstrandsfestivalen dominerade lilla Krokstrand.

När då också tillresta människor kommer hit med sina humör blir det som att en annorlunda känsla lägger sig över orten. Det blir mer glädje, det blir mer snack och det blir mer kontakt. Människor blir på något sätt per automatik mer sociala och hittar vägar att umgås med varandra på helt nya sätt, utan att regler tillämpas eller gäller. Det blir lätt att leva, lätt att prata och lätt att vara precis den man är och vill vara. Det är synd att festivalen är nerlagd, för den här tvingande faktorn har nu gått förlorad. Även om det finns de som försöker ta upp stafettpinnen som blir det inte samma sak.

Det här visar att det behövs en Krokstrandsfestival. Inte för musikens skull, inte för matens skull, utan snarare för oss som bor här. Vi är ett annorlunda gäng människor efter att festivalen tagit slut, något som vi kan leva på länge och dessutom se fram emot, tillsammans. Det är nu något som vi har förlorat.